Kategori: Handel Sida 1 av 2

Thorburn

William Thorburn (1780-1851) var äldste son till William Thorburn (Senior), en driftig och välkänd köpman i Leith. År 1813 gifte sig William Thorburn (Junior) med Jessy Macfie (1790-1863), yngsta dotter till Robert Macfie från Greenock och Langhouse och invandrade till Uddevalla-trakten tio år senare. William Thorburn började i faderns te-firma (William Thorburn & Sons) omkring 1798, och var under många år i ledningen för denna. Något som avbröts i och med flytten till Sverige. Familjerna Thorburn och Macfie var knutna till varandra på fler olika sätt, då John Macfie, tredje son till nyss nämnde Robert Macfie, år 1810 gift sig med Alison Thorburn, näst äldsta dotter till William Thorburn (Senior).

Ett av William Thorburn och Jessie Macfies barn, Jessie Thorburn (1818-83), gifte sig i januari 1839 med sin kusin William Andrew Macfie, yngste son till hennes moster Margaret och dennas make James Macfie. Även William Andrew Macfie och Jessie Thorburn bosatte sig i Sverige, år 1845 på Anfasteröd, cirka 3 mil från Kasen där Jessies föräldrar bodde. Det är från dessa två som de svenska Macfie-familjerna härstammar. Deras son Robert Macfie grundade badorten Lyckorna på mark som tillhörde deras gård Anfasteröd.

En annan dotter till William Thorburn, Margaret Thorburn (1824-1913) gifte sig med Edward Nonnen (1804-62), son till en av grundarna, John Nonnen, av det som senare kom att bli företaget Carnegie & Co.

William Thorburn och Jessie Macfies son William Franklin Thorburn (1820-1903) tog vid faderns död, år 1851, över dennes firma, som startats 1824, tillsammans med brodern Robert Thorburn (1828-1896) under firmanamnet Will. Thorburns Söner.  William F Thorburn hade innan dess gått i skola samt arbetat i Skottland. Robert Thorburn hade för sin del studerat i Göteborg och där också haft anställning i firma James Dickson & Co. Företaget var i först hand en havreexportfirma. På 1870-talet representerade havreexporten c:a 17% av Sveriges totala export. Thorburn-firmans andel av denna var 28%, representerande ett värde av över 8 miljoner kronor. William Franklin Thorburn var ledamot av stadsfullmäktige i Uddevalla, flera år som ordförande. Han var även ledamot av riksdagens första kammare, åren 1867 – 1869. Tillsammans med sin svåger, William Andrew Macfie, introducerade han curling i Sverige.

Handelsfirman innehöll även en rederirörelse.  Sönerna till William Thorburn fortsatte denna inom ramen för Rederi AB Avena med fyra ångfartyg. Viktigast var export av havre. Havreexporten var betydelsefull för Uddevalla under en stor del av 1800-talet. Konkurrensen var hård, men den thorburnska handelsfirman stod sig gott tack vare att den hade goda magasin och praktiska tekniska lastanordningar på Badö och Kasenabben, där fartygen lade till. Det spred sig snabbt i affärskretsar att ”uddevallahavren” var av högre kvalitet och den betalades med högre pris än ”göteborgshavren. På 1890-talet minskade havreexporten allt mer på grund av lågpriskonkurrens från främst Ryssland. År 1900 startade firman som nu var aktiebolag därför också ett oljeslageri på Badö där linolja tillverkades. Dock skeppas fortfarande havre från Badö.

Robert Thorburn kom också att bli en av intiativtagarna till bygget av järnvägen Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga (UVHJ) som var viktig för havreexporten. Så viktig att den kallades för havrebanan. På hans initiativ drogs den bland annat genom Vara.

Av Robert Thorburns söner blev Eugen Thorburn (1860-1931) arkitekt och kommunpolitiker i Göteborg och Alban Thorburn (1862-1933) blev direktör. William F Thorburns son Charles Thorburn (1873-1949) byggde ett hus i Rörvik utanför Uddevalla där hans familj bosatte sig.

Charles Thorburn var styrelseledamot i Thorburns Söners AB mellan 1900 och 1918, VD i Rederi AB Avena 1900-12 och i Ångbåts AB Bohuslänska Kusten från 1906 till 1947. Sistnämnda företag lade ner sin trafik år 1949. Han var också styrelseledamot i Bohusbanken och ett antal andra företag som inte var i familjens ägo. Charles Thorburns son Thomas Thorburn (1913-?) var VD i Bohuslänska Kusten mellan 1947 och 49. Senare blev han politiker i Stockholm.

Charles Thorburns bror Henry Thorburn (1875-?) var ägare Katrinedals Pappfabr, Groröds Såg- o Vattenverk samt lokal politiker i Uddevalla. Vidare var han aktiv i familjens företag som styr.ordf. i Thorburns Söners AB och styr.led. i Ångbåts AB Bohuslänska Kusten, System AB Uddevalla och AB Gröngatan.

En tredje son till William F Thorburn var William G Thorburn (1878-1958), gift med Sigrid Agrell. Han var bland annat verksam i Granit AB CA Kullgrens Enka och Uddevalla Sparbank liksom delägare i exportfirman W G Thorburn & Co. En av William G Thorburns och Sigrid Agrells söner var Bertil Thorburn (1907-1996), först gift med Gerd Sanne (1907-1939) och sedan med hennes yngre syster Karin Sanne (1923-2005) från en annan bohuslänsk grosshandlarfamilj. I det senare äktenskapet föddes Jane Thorburn, gift med Dan Olsson, huvudägare och chef för Stena. Hennes bror är Jon Thorburn (1953-) ägare till Morlanda säteri i Morlanda socken. Säteriet kom i familjen Thorburns ägo genom att systrarna Sannes far Gunnar Teodor Sanne (1879-1954) var gift med Katarina Bildt (1882-1955) från den släkt (som också utrikesminister Carl Bildt tillhör) som ägt Morlanda större delen av dess existens som säteri och gods.

Bertil Thorburn var VD i AB Ferd. Lundqvist & Co 1941-47 (senare en del av NK) och därefter styrelseledamot under en rad år. Han hade utöver detta en rad andra styrelsuppdrag i det svenska näringslivet, däribland i AB C.A. Kullgrens Enka, Investment AB Skansen Lejonet, AB Aritmos, Försäkrings AB Atlantica, Thorburns Söner AB, Göteborgs och Bohus läns Sparbank och Rederi AB Göteborg-Frederikshavn (Sessanlinjen). Sessanlinjen var Stena Lines stora konkurrent fram till att Stena köpte bolaget år 1981. I flertalet av bolagen hade också familjen Thorburn ägarintressen, man kontrollerade Thorburns Söner och Kullgrens Enka samt blev stor delägare i Skansen Lejonet när detta bolag bildades. Bertil Thorburn hade också en rad politiska uppdrag och var kommunpolitiker i Göteborg.

Äldste sonen till William G Thorburn var Ralf Thorburn (1904-1977), civilingenjör.

En Robert Thorburn är idag verksam vid Svenskt Näringsliv och en Daniel Thorburn på Stockholms Universitet. Släkterna Thorburn och Macfie har en stor släktförening.

Läs mer: BL,

Andra källor:
Ted Knapp, Längs kusten i Bohuslän, 3:e upplagan, 2008
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liedberg och Schauw (Schoug)

Anders Schoug, gift med Dorothea Larsdotter, var köpman i Uddevalla och förmodligen en av de ursprungliga deltagarna i Uddevalla Sågbruksintressenter. Han hade två söner, Pehr (Petter) Schauw (olika familjemedlemmar stavade namnet olika) och Anders Schoug. I början av 1700-talet var båda dessa bröder sågverksägare och delägare i Uddevalla Sågbruksintressenter.

Pehr Schauw var gift med Bodela (Boel) Lidberg (-1849), dotter till rådmannen, sågbruksintressenten och redaren Arve Liedberg (1651-1717) och Vibeke Andersdotter (1662?-1734). Vibeke Andersdotter var i sin tur dotter till borgmästare Anders Larsson (1623-99), en dominant och betydande person i Uddevallas historia och intiativtagaren till Uddevalla Sågbruksintressenter. Pehr Schauw drev tillsammans med Johan Fehman och Johan Holtz (undrar om inte detta faktiskt är nedan nämnde Johan Holst)  tobaksspinneri i Uddevalla mellan 1706- och 1710. Det gick inte så bra, men 1711 fick Johan Holst privilegium på tobakstillverkning och anställde då Gudmund Berg för att sköta det hela, men från 1728 var denne själv ägare. En annan dotter till Arve Liedbergs, Stina Lidberg (-1717) var gift med Johan Börjesson Bagge (1695-1741) i dennes första gifte.

1708 köpte rådman Pehr Schauw ängen på Hungerhult, ett torp under gården Bodele. Hans hustru Boel Lidberg var den som 1738 ändrade torpets namn till Emaus. Namnet syftar på Bibelns Emaus och hänger samman med den pietistiska väckelserörelsen (herrnhutarna), som drog genom landet vid denna tid. Hon var varmt religiös och i bouppteckningen efter henne 1849 fanns det flera kristna verk.

Arvid Schauw (1711-1788), son till Pehr Schauw och Bodela Lidberg, flyttade till Landskrona efter utbildning och ämbetsmannakarriär i Stockholm. I Landskrona var han borgmästare från från 1750. Han var en ledande medlem i hattpartiet och riksdagsman vid flera tillfällen. Dessutom drev han en rad industrier i Landskrona, såsom skeppsvarv, sockerbruk, repslageri, tobaksfabrik och salpetersjuderi. Han arbetade också med bomullsspinning och tobaksodling. 1778 blev Arvid Schauw utnämnd till kommerseråd. En dotter till Pehr Schauw var Ellika Schauw (1695-1735) som var gift med Abraham Ahlgren.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Wesslau och Engström

Den först kände personen i Uddevalla som använde namnet Wesslau var Hans Arvidsson Wesslau som dog år 1737. Möjligen hade han tagit namnet från hustrun Catharina Johansdotter då hennes syster var Anna Johansdotter Wesslau. Hans Arvidsson Wesslau och Catharina Johansdotter Wesslaus son Johan Wesslau (1692-1748) var handlande i Uddevalla och gift med Maria Hammar, dotter till Christen Hammar (1655-1741). Hon var änka efter Henrik Arvidsson Bratt (-17 20).

Inger Regina Hammar, också dotter till Christen Hammar, var gift med en Johan Fredrik Wesslau (om det nu inte handlar om samma personer under andra namn).

Hans Henrik Wesslau (1726-96), son till Johan Wesslau växte upp tillsammans med sin halvbror Christian Henriksson Bratt. H.H. Wesslau var gift med Anna Greta Bagge, dotterdotter till sjökapten Anders Eliasson och Anna Börjesdotter Bagge. Paret Eliasson-Bagges dotter Greta Bagge var i sin tur gift med Christian Engström (1704-77). Christian Engström var stadskassör, rådman, kämnärspreses och redare. Paret Engström var barnlösa och testamenterade därför sin förmögenhet till H.H. Wesslau och Anna Greta Bagge.  H.H. Wesslau hade bland annat sonen Christian Wesslau (1760-1840). Trankokeriet Säfveholmen i Uddevalla ägdes först av Hans Henrik Wesslau medan Christian Wesslau förutom det också ägde Rammholmens (Skärets) trankokeri i Morlanda socken på Orust tillsammans med Christian Busck år 1797. Tio år tidigare ägdes detta verk av Didrik Bildt på Morlanda.

Christian Wesslaus son Hans Henning Wesslau (1807-84) flyttade till Göteborg år 1835 där han bedrev handel med garn och kläde. Vid Almedal – i dåvarande Örgryte socken – hade i slutet av 1830-talet L. Buchholtz anlagt ett färgeri och ett blekeri, med cirka tjugo anställda samt med ett högsta årligt produktionsvärde av 23 324 riksdaler. Efter att Buchholtz kommit på obestånd övertogs verksamheten av Hans Henning Wesslau. Från att ha drivit ett dräll- och jacquardväveri i staden från 1840, köpte han Almedahl 1846 och uppförde där anläggningar för linneindustri, appreturverk och linspinneri år 1848. Två år senare producerade fabriken till ett värde av 49 812 riksdaler och sysselsatte åttiotre arbetare. Anläggningen övertogs 1849 av ett bolag med honom själv och T. Hammarén som huvudägare och C. J. Kjellberg som delägare.

År 1856 blev Almedahls ett aktiebolag. Som stiftare hade bolaget J. F. Silvander, H. H. Wesslau, J. N. Grönvall, J. G. Bratt, F. F. Follin, J. Elliot och C. R. Lindhult. Bolagets förste disponent var J. G. Bratt som fömodligen var sonson till Christian Henriksson Bratt (se ovan). Wesslau var en av de första i Sverige som använde mekaniska vävstolar för tillverkning av linnevävnad. Fabriken låg intill Mölndalsån, och transporterna till och från Göteborg av den viktiga kolen för maskinerna, kunde därför ske med pråmar. Anläggningen brann ner den 18 och 19 februari 1858, men byggdes på nytt upp under ledning av disponenten Johan Georg Busck, som då tagit över efter Bratt.

En syster till Hans Henning Wesslau var Sara Maria Wesslau (1794-?). Hennes son var Svante Elof Natt & Dag (1829-) som var gift med kusinen Karin Maria (Mimmi) Wesslau (1836-), sannolikt dotter till Hans Henning Wesslau.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Knape från Uddevalla

Knape var precis som Bagge ett vanligt släktnamn i Bohuslän. En känd familj är Knape från Onsala i Halland, en annan är amiral Olof Strömstiernas familj som denna köpmannafamilj eventuellt är släkt med. Nedan nämnde Anders Knape d.ä. är nämligen eventuellt son tilll Anders Nilsson Knape, som var bror med Olof Strömstierna (Knape).

Anders Knape d.ä. (1692-1753) var handlande, rådman, vice borgmästare och riksdagsman för borgarståndet i Uddevalla. I första äktenskapet var han gift med Catharina Bagge och i sitt andra äktenskap med Bodella (Boel Bagge), änka efter Arvid Hasselgren (1678-1723). Vilka eller vilken Baggesläkt dessa två kvinnor tillhörde verkar mycket oklart, men sannolikt är det någon av Orust-Baggesläkterna. Anders Knape d.ä. var sågverksintressent i Uddevalla sågbruksintressenter.

Dottern till Anders Knape d.ä.,  Christina Knape (1721-47), var gift med Michael Koch (1715-89) i dennes första gifte. Sonen Anders Andersson Knape d.y. (1722-1800) var komminister i Uddevalla och senare kyrkoherde i Skepplanda. Han var gift med Elisabeth Johansdotter Bagge som sannolikt var från samma släkt som modern. En annan son, Arvid Knape (1727-?) var gift med Margareta Fabrin och var inblandad i en skandal kring ett barnamord år 1755. Efter det flyttade han från staden och försvann.

En bror till Anders Knape d.ä., Erik Andersson Knape (1700-71) var också köpman i Uddevalla. Han var gift med Margareta Lemmike. Nils Knape (1704-72) var sannolikt också en bror, eventuellt en kusin. Han var gift med Caisa Silentz och rektor vid Uddevalla skola.

Inger Knape (1693-1762), syster till Anders Knape d.ä. var för sin del gift med Hans Andersson. Deras son var den framgångsrike redaren och köpmannen Anders Hansson Knape (1720-86), gift med Katarina Torborg Hegardt (1736-72). Vid samma tid levde också en annan Inger Knape som var gift med den från Tyskland inflyttade affärsmannen Jacob Eichler. Hur hon eventuellt är släkt med de övriga här nämnda Knaparna är oklart.

År 1766 köpte Anders Knape Hansson Baggetofta egendom för 8800 daler silvermynt. Knape utvecklade egendomen. Han uppförde ett sillsalteri och ett skeppsbyggeri, och bedrev handel. Det barnlösa paret Knape blev med tiden mycket förmögna. Knape ägde bland annat sju fartyg, säteriet Gullmarsberg vid Skredsvik samt del i firman Hasselgren & Björkman i Stockholm. Hans fartyg var i allmänhet hemmahörande i Stockholm och Göteborg, inte i Uddevalla.

År 1772 inrättade makarna Knape genom testamente en stiftelse för att skapa hem och skolgång för studiebegåvade och behövande gossar från Bohuslän. Samma år dog hustrun Katarina Hegardt.

1774 stadfäste Gustafs III stiftelsen. Därmed uppstod Sveriges första internatskola. Då ändrades också namnet, med Gustaf lll:s samtycke, från Baggetofta till Gustafsbergs Barnhusinrättning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Holst och Waldenström

Arend Holst (-1665) var glasmästare i Göteborg. Med sin andra hustru Karin Nilsdotter (-1639) hade han troligen 5 barn, varav tre söner. Den äldste sonen var Anders Holst (-1697), guvernementsskreterare i Göteborgs och Bohus län och en annan son var Niclas Holst (-1700). Niclas Holst var ränte- och proviantmästare på Bohus slott och far till Aron Holst (1748), handelsborgmästare i Göteborg samt Jöns Holst (-1747), handlande och kommissarie i Göteborg. Niclas Holst dotter Elsa Holst (-1778) var gift med fältkommissarie Jöran Bengtsson Waldenström (1674-1742) i sitt första äktenskap. I det andra var hon gift med länsman Anders Gustavsson Ahlrot i dennes andra gifte.

Aron Holst var gift med Maria von Seth (1692-1777) medan Jöns Holst i första äktenskapet var gift med Cecilia Christina Åkesson och i andra äktenskapet gift med Catharina Ekmarck (1701-1775). Catharina Ekmarck var syster till Birgitta Ekmarck (1694-1771) som var gift med Jacob Sahlgren (-1736).

En tredje son till Arend Holst tycks ha varit Jens Holst, rådman i Kungälv. Dennes dotter Maria Holst var gift med krigskommissarien Anders Bengtsson Waldenström (1655-1725), bror till Jöran Bengtsson Waldenström medan dottern Ingeborg Holst (1670-1747) var gift med Mikael Koch, präst på Tjörn och urfar till den framgångsrika Uddevallafamiljen Koch och också till bruksfamiljen von Koch. Sonen Per Holst (1656-1700) var stadsfiskal i Uddevalla medan sonen Johan Holst (1672-1716) var framgångsrik köpman och fabriksidkare i Uddevalla och gift med Magdalena (Malena) Börjesdotter Bagge (1679-1766), dotter till Börge Nilsson Bagge. Omkring år 1700 inköpte Johan Holst Baggetofta (Gustafsberg) av ett par bönder. Det befann sig sedan ganska länge i Holstsläkten.

Berndt Johan Holst (1702-82), son till Johan Holst och Magdalena Bagge var köpman och redare i Uddevalla samt gift med Christina Hammar. Hans syster Magdalena Holst (1726-94) var gift med Rutger Hammar (1720-62), bror till Christina Hammar.

Anders Bengtsson Waldenström och hans hustru hade dottern Helena Waldenström, gift med Nils Johansson Bagge (1684-1756) i dennes andra gifte. I första äktenskapet var Nils Johansson Bagge gift med Catharina Holst. Sonen Johan Waldenström blev kyrkoherde och var gift med Maria Grund medan deras son Carl Waldenström (1729-86) blev köpman, källarmästare, rådman och vice borgmästare i Uddevalla. Han var gift med Anna Stina Broström, syster till storredaren Israel Broström (1745-1819). Carl Waldenström ägde Lunnevikens trankokeri med 10 kittlar år 1787 (han dog året innan så det var nog hans dödsbo). Senare hamnade detta verk hos Carl Hedman och Samuel Arfvidsson i Göteborg som anges som ägare av det år 1795. Då hade trankokeriet 8 kittlar. Vid samma tid fanns också ett annat lika stort verk på samma plats, ägt av handelsman Sutthoff i Uddevalla. Det sistnämnda verket köptes senare av Jonas Kjellberg.

En andra son till Johan Waldenström var Anders Waldenström (1720-80), komminister i Åmål och farfarsfar till den välkände PP Waldenström (1838-1917) som var en av dem som grundade Svenska Missionsförbundet (idag Svenska Missionskyrkan). han var också far till direktören i Grängesbergskoncernen Martin Waldenström. Om denne och Gränges kan ni läsa här.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bratt från Uddevalla

Det finns och har funnits en lång rad släkter Bratt, precis på samma sätt som det funnits en rad olika släkter med namnen Bagge och Knape. En av Bratt-släkterna brukar kallas Bratt från Uddevalla. Den först kände personen i denna släkt är Arvid Johansson Bratt som var handlande i Uddevalla i slutet av 1600-talet. Hans son Henrik Arvidsson Bratt (-1720) var gift med Maria Hammar, dotter till den rike köpmannen Casten Hammar, i hennes första gifte. I sitt andra äktenskap var hon gift med Johan Wesslau.

Paret Henrik och Maria Bratt hade tre söner. Arvid Henriksson Bratt (1708-89), gift med Helena Berg, dotter till tobaksfabrikören Gudmund Berg (-1738) och Elisabeth Bäck (-1791), var den äldste. Därmed var Arvid Henriksson Bratt svåger till Olov Svensson Bagge Jr (1722-66).  Henrik Arvidsson Bratt Jr (1743-88), son till Arvid Henriksson Bratt, var sjökapten och omkom under utrikes sjöresa. Han var gift med Maria Almgren, dotter till skepparen och köpmannen Mårten Almgren (1709-74). Därmed var han svåger till Christian Busck.

Den mest framgångsrike av paret Henrik och Maria Bratts söner var Christian Henriksson Bratt (1711-87) som var rådman och köpman. Han var delägare i Uddevallas sockerbruk och fick assessors titel så småningom. Sonen till Christian Henriksson Bratt, Henrik Christiansson Bratt (1745-1805) var köpman. En ättling till honom var förmodligen den J.G. Bratt som i slutet av 1800-talet blev disponent vid Almedahls fabriker i Göteborg.

Henrik Henriksson Bratt (1715-63), tredje son till Henrik Arvidsson Bratt, var först gift med Catharina Elisabeth Bagge (1710-49) i hennes tredje gifte och sedan med Elisabeth Schauw. Han mördades. Catharina Elisabeth Bagge var dotter till Lorens Bagge i Göteborg.

Henrik Arvidsson Bratt och hans fru Maria Hammar hade också ett antal döttrar, Maria Regina Bratt (1748-80) var gift med Johannes Hegardt (1743-86), Anna Elisabeth Bratt (1753-1835) med dennes bror Josias Hegardt (1739-1806) och Johanna Cornelia Bratt (-1813) med rådmannen, redaren och köpmannen Jurgen Wilhelm Röhl (1725-55). Johanna Cornelia Bratt drev verksamheten vidare efter mannens död tills hon dog 1813.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Walcke och Strandberg

Sveno (Sven) Strandberg (1700-82) och hans bror Nils Strandberg (1705-26) var två köpmän i Uddevalla. Sveno Strandberg var vid 1700-talets mitt en av stadens mer framgångsrika köpmän, ägde gården Elsberg där han hade ett tegelbruk och dessutom ägde han sågverk vid Örekilsälven och var en av delägarna i Uddevalla Sågbruksintressenter.

Farmor till bröderna Strandberg var Trina Bagge (1650?-1744), syster till Börge Nilsson Bagge. Hennes dotter var gift med Olof Andersson i Marstrand och de fick sönerna Sveno Strandberg och Nils Strandberg. Sveno Strandberg var gift med Elsa Fehman (1708-79), sondotter till häxförföljaren Nils Fehman (1632-1706).  Paret Strandberg hade döttarna Caisa Strandberg (-1793) och  Cecilia Strandberg. Den senare var gift med hovsekreterare och häradshövding Christian Wilhelm Walcke (1723-99). Dessutom hade de sönerna Thomas Strandberg (1734-91) och Olaus Strandberg (1732-77). Den sistnämnde sonen var sjökapten och dog på hemresa från S:t Ybes (Setubal) i Portugal. På 1760-talet gick den Strandbergska firman i konkurs och tegelbruket övertogs av Volrath Tham, verksam i Ostindiska kompaniet i Göteborg.

Christian Wilhelm Walckes och Cecilia Strandbergs dotter Margareta Elisabeth Walcke (1750-1813) var gift med Jonas Tranchell (1740-1809) i Ostindiska kompaniet. Eric Math. Walcke (-1779) som var anställd i Ostindisk kompaniet som assistent på ett antal resor var sannolikt son till Christian Wilhelm Walcke.

Thomas Strandberg var först verksam som handelsman i Uddevalla, senare i Göteborg och flyttade så småningom till Riis i Nors socken i Bergslagen där han var bruksförvaltare. Han var gift med kusinen Catharina Regina Fehman (1741-86) i sitt första äktenskap och med Johanna Juliana Svinhufvud (1738-?) i sitt andra. Hon var dotter till Petter Fehman (1710-61) och Maria (Maija) Tellander (-1746). Petter Fehman hade tidigare varit gift med Regina Borgenstierna (1709-38), dotter till Gabriel Borgenstierna (1684-1748) och Margareta Hammar (1686-1722).

Christian Wilhelm Walcke var från en annan rik Uddevallasläkt som kom till staden med den från Partille utanför Göteborg varande Detlef Walcke (-1750). Dennes son Henrik Walcke (1698-1771) var regementsskrivare och tullförvaltare i Uddevalla samt hade assessors titel.  Han var far till redan nämnde Christian Wilhelm Walcke liksom till Detlef Walcke (1721-77), rådman och ägare av Walkesborg. Detlef Walcke var gift med Johanna (Hanna) Johansdotter Bagge (1736-87), oklart från vilken baggesläkt, men hon var dotter till en Johan Bagge (1701-82) och Barbara Ström. Deras son var Henrik Detlef Walcke (1770-1834). Denne dog i kolera. Johanna Bagge var änka efter Samuel Brun (1734-68).

Elsa Dorothea Walcke (1725-81) , dotter till Henrik Walcke var gift med pastorsadjunkt P.O. Rodhe i Uddevalla, senare kyrkoherde i Strömstad och Slättåkra.

Maria Elisabeth Walcke, enligt adelskalendern gift med en Nils Bagge, var sannolikt också dotter till Henrik Walcke. Deras dotter Maria Christina Bagge (1768-1809) var gift med Benjamin Tersmeden (1761-1820). Enligt andra källor var Maria Christina Bagge istället dotter till Sven Olofsson Bagge och Caisa Strandberg (-1793). Den sistnämnda var dotter till Sveno Strandberg. Om adelskalenderns  uppgifter stämmer, vilket ju med tanke på att Walckes förbindelser med eliten på riksnivå i Sverige verkar troligt, så kanske denne Nils Bagge var en bror till Sven Olofsson Bagge.

I Hamburg fanns ett viktigt handelshus och bankirfirma med namnet Gerhard Hinrich Walcke som hade regelbundna och viktiga handelsförbindelser med flera svenska handelshus och handelsföretag under 1700-talet, bland annat med Peter Ekman (III). Denne Gerhard Hinrich Walcke (1736-97) var också son till  Henrik Walcke och alltså född i Uddevalla. Gerhard Hinrich Walcke var gift med Christine Charlotte Schuldt (1760-1841).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hasselgren – storbankirer

Jonas Bengtsson (1625-1703) var rådman i Uddevalla. Hans son, handlanden Arvid Johansson (1678-1723), tog sig namnet Hasselgren. Denne var gift med Bodella (Boel ) Bagge (1682-1756), senare omgift med Anders Knape (1692-1753). 1705 var Arvid Johansson Hasselgren av Uddevallas rikaste män. 1719 var han riksdagsman för Uddevalla. Arvid Hasselgrens dotter Elsa Arvidsdotter Hasselgren var i sitt första äktenskap gift med Johan Börjesson Bagge (1695-1741) och i sitt andra med Carl Fabrin (1706-53) som i i sin tur i sitt första äktenskap var gift med Johan Börjesson Bagges brorsdotter Christina Andersdotter Bagge.

Arvid Johansson och Boel Bagges son Arvid Hasselgren (1709-1750) var framgångsrik redare och köpman i Uddevalla. Han var i sitt första äktenskap gift med Maria Jönsdotter Koch (1726-46) och i sitt andra med Greta Zachrisson som vid mannens död gifte om sig med Erik Koch, bror till Arvid Hasselgrens första fru Maria Koch. Sonen Niclas Hasselgren (-1773) flyttade till Stockholm där han grundade ett handelshus. År 1773 arbetade Bengt Magnus Björkman i handelshuset Niclas Hasselgren som då leddes av B.M. Björkmans äldre bror Lars Björkman (-1776) som börjat på det hasselgrenska kontoret redan 1766. B.M. Björkman övertog vid broderns död ledningen för firman som nu hade honom, Anders Hansson Knape i Uddevalla och Arvid Hasselgren d.y. (1745-?) som delägare samt namnet Hasselgren & Björkman. Arvid Hasselgren d.y. var son till Arvid Hasselgren och flyttade alltså också till Stockholm och tog sin rederirörelse med sig.  Niclas Hasselgren ägde bland annat Bredängs gård. Niclas Hasselgren var gift med Johanna Elisabeth Alnoor (-1772).

Två andra söner till Arvid Johansson Hasselgren, Johan (Jan) Hasselgren (1709-82) och Carl Hasselgren gjorde sina lärospån i ett handelshus i Amsterdam där de sedan kvarstannade och skapade ett ansenligt handelshus med namnet Jan & Carl Hasselgreen, med stor utlånings- och bankirverksamhet inklusive försäkringsverksamhet, bland annat till den svenska staten och olika svenska exportföretag som exempelvis Jennings & Finlay, Tottie & Arfwedson, Ekman & Co.

När firman Jennings & Finlay upplöstes (1761) och Robert Finlay senare gick i konkurs (1771) så övertog J & C Hasselgren för en kort tid bruket i Fiskars och andra finska anläggningar år 1778 som betalning för en fordran man hade på konkursboet. 1783 såldes dock bruken i Finland till B.M. Björkman som lett verksamheten vid Hasselgreens samtliga finska anläggningar sen 1778. Det Hasselgreenska handelshuset handlade bland annat med socker och drev sockerbruk i Amsterdam. Det är väl troligt att svenska sockerimportörer som Birgitta Sahlgren i Göteborg köpte en del från dem.

Det hasselgrenska handelshuset i Amsterdam var också stor långivare till fifflaren Carl Söderström och firman Sahlgren & Alströmer. När sistnämnda firma gick i konkurs på 1780-talet, främst på grund av Carl Söderströms spekulationer och fiffel, så tycks Hasselgrens ha förlorat en hel del på det.

Från 1786 tycks också firma Jan & Carl Hasselgreen ha varit delägare i ett annat bankir- och handelshus i Amsterdam, nämligen i Couderc, Brants & Co med 2/9, från 1801 2/7 och från 1809 6/21. detta företag upplöstes 1826. Firman Hasselgreen var också delägare i De Neufville, Brants & Co med 2/8 från 1801. Denna firma tycks ha upplösts i början av 1820-talet. Den Hasselgreenska friman tycks också ha investerat i fartyg som användes i trafik för Holländska Ostindiska kompaniet VOC.

Conrad Adrian Hasselgreen (1750-1813) var först också grosshandlare i Amsterdam. Han var också svensk agent i staden och flyttade så småningom till S.t Petersburg där han grundade ett nytt handelshus som lånade ut stor summor pengar. När låntagarna inte kunde betala gick han i konkurs. Han adlades i  Sverige år 1797 under namnet af Hasselgren. Han var gift med Cornelia Bertha Spiering (1755-1832), dotter till holländske amiralen Spiering.

Sonen till Conrad Adrian Hasselgreen, Jan Adrian af Hasselgren (de Hasselgreen) (1778-1843) var svensk konsul i Amsterdam från 1814 till 1822 och grosshandlare. Han var gift med Catharine Adriana Couderc (1781-1810) i sitt första äktenskap och med hennes syster Elisabeth Henriette Couderc (1779-1844) i sitt andra.

Övriga barn till Conrad Adrian Hasselgreen var  Carel François Ewout Hasselgreen (1779-?), Alexander Ernestus Hasselgreen (1781-?) och Carel Alexander François Hasselgreen (1784-?).

1811 tycks handelshuset Hasselgreen & Co i Amsterdam ha fått problem på grund av Napoleonkrigen och omöjligheten att bedriva affärer under dessa och att driva in fordringar på utlånade pengar. Intressant är dock att handelshuset Hasselgreen i Amsterdam inte drabbades av eller drogs med i finanskriserna i Nederländerna 1763, 1772-73 eller 1780-83 då fler andra stor bankirföretag fick stora problem och gjorde konkurs, exempelvis Neufville 1763, Clifford & Son 1772, Faerelinks 1780. Vid Cliffords konkurs 1772 fick även firmor som Horneca, Hogguer & Co, Rijé, Rich & Wilkieson samt César Sardi & Co problem. Direkt utlösande för Cliffords konkurs 1772 var ett kraftigt kursfall för aktierna i British East India Company på grund av problem i Bengalen och Indien.

Maria Hasselgreen (1747-67), gift med Ernestus Ebeling (1738-96) var  väl sannolikt också dotter till Jan Hasselgreen. Deras dotter Anna Maria Ebeling (1767-1812) var i sin tur gift med Paul Iwan Hogguer (1760-1816) från bankirfamiljen Hogguer som också hävdade att de hade svenskt ursprung (via Schweiz och Frankrike kom de till Amsterdam). Ernestus Ebeling var advokat och köpman. Paul Iwan Hogguer var borgmästare i Amsterdam och den förste direktören i den nederländska centralbanken, De Nederlandsche Bank.

Andra källor:
Sten Kristiansson, Uddevalla Stads Historia, 1953
Kurt Samuelsson. Det stora köpmanshusen i Stockholm, 1951
Magnus Andersson, Omvälvningarnas tid, 2011
Fernand Braudel, Världens tid, civilisationer och kapitalism 1400-1800, 1979 (1986 på svenska).

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hammar – Uddevallaköpmän

Niels Hammar (-1643) var en dansk militär och godsägare som bland annat innehade Dragsmarks klostergods i Bohuslän från 1624. Hans son Hans Nilsson Hammar var gift med Torborg Andersdotter Bruhn från den släkt ur vilken en gren senare bytte namn till Brunjeansson. I släktdatabasen Geni verkar det dock finnas en rad sammanblandningar mellan olika personer ur släkten Hammar i Uddevalla så uppgifterna där är inte tillförlitliga.

Christen Hammar (1655-1741) var rådman och framgångsrik affärsman i Uddevalla. Han var gift med Ragnilla Persdotter, dotter till Pehr Bryngelsson, i sitt första gifte och med Johanna Catharina Radhe (Palmencrona) i sitt andra. Hans dotter Torborg Hammar var gift med Fredrik Johansson Bagge (1676-1758), Maria Hammar (1686?-1747) först med Henrik Arvidsson Bratt (-1720) och sen med Johan Wesslau (1692-1748) och Christina Hammar med Berndt Johan Holst (1702-82). Dottern Margareta Hammar (1686-1722) var gift med major Gabriel Borgenstierna (1684-1748) som föddes Gabriel Stjernberg, men adlades Borgenstierna år 1719 efter att ha återkommit från dansk fångenskap. Paret Borgenstierna fick 13 barn. En av dessa var Regina Borgenstierna (1709-38) som var gift med Petter Fehman (1710-61).

Sonen Johan Hammar var likhet med fadern handlande. Han var också gästgivare och gift med Catharina Vandalin medan hans bror Rutger Hammar var hovrättskommissarie och gift med Magdalena Holst (1726-94). De sistnämnda parets son Johan Rutgersson Hammar (1755-1825) var sjökapten och gift med Johanna Bagge medan sonen Christian Rutgersson Hammar (1752-1802) var grosshandlare och delägare i firman Hammar & Brunjeansson.

Firma Hammar & Brunjeansson ägde det stora trankokeriet Råttholmen i Morlanda socken och också det mindre Sandvikens trankokeri i samma socken samt år 1787 (då hette firman C.R. Hammar & Co), också 8-kittlarstrankokeriet Lahall i Dragsmarks socken som 1799 istället var ägt av borgmästare Palmborg.

Christen Hammars bror Magnus Petter Hammar tog sig namnet Wallengren, var också köpman i Uddevalla och gift med Maria Jockumsdotter Lemmike.

Både Christen Hammar och Petter Hammar (Wallengren) var intressenter i Uddevalla sågbruksintressenter och hade sågverk längs med Örekilsälven. Troligen hade även Christen Hammars svärson Gabriel Borgenstierna det.

Andra källor: Bengt Elling, Bokenäs och Dragsmark i gången tid, 1978

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Brunjeansson och Palmborg

Brunjeansson antogs som namn av en syskonskara som var barn till Johannes Rasmusson, komminister i Näsinge och vars mor Torborg Torgersdotter Brun var från Brun-släkten i Marstrand. En i syskonskaran var Torborg Brun (1703-83) som var gift med Peter Josias Hegardt (1704-86). Syskonen Brunjeansson var därmed också avlägset släkt med familjen Holst. Det fanns sannolikt flera olika Brun-släkter som nödvändigtvis inte var släkt med varandra.

Häradshövding Niklas Brunjeansson (1705-84), gift med Katarin Cecilia Schiller tycks vara ett annat syskon. Deras son Carl Johan Brunjeansson (1739-1785) var stadssekreterare i Uddevalla från 1780 och gift med Magdalena Jurgensson, dotter till skeppsredaren och köpmannen Paul Paulsson Jurgensson (1728-84). C.J. Brunjeansson var också författare och ledamot av Götheborgska Vetenskaps och Vitterhetssamhället. Sara Margareta Brunjeansson, syster till C.J. Brunjeansson var för sin del gift med Johan Palmborg, häradshövding på Orust. Deras son Nils Johan Palmborg (1763-1818) var borgmästare i Uddevalla efter Mikael Koch. Nils Johan Palmborg ägde år 1799 salteriet och trankokeriet Lahall med 8 kittlar i Dragsmarks socken såväl som del i det lika stora trankokeriet Johannisberg i Långelanda socken på Orust. Det sistnämnda verket ägde han tillsammans med brodern P.J. Palmborg och apotekare Bergius i Udddevalla. Lahall var 1787 ägt av C.R. Hammar & Co.

Ett tredje syskon var Hans Brunjeansson (1706-71) som var grosshandlare i Göteborg och gift med Anna Schiller Margareta Schiller (1711-79), syster till den äldre broderns fru. Deras son Petter Brunjeansson (1756-1837) var handlande i Uddevalla och disponent för sockerbruket såväl som Gustafsbergsdirektör. Sonen Johan Aron Brunjeansson d.ä. var handlande i Göteborg. Systern  Elisabeth Brunjeansson (1750-1829) var gift med Anders Andrén (1728-92).

Någon i familjen Brunjeansson ägde ett trankokeri vid Saltkällsviken i Dragsmarks socken där också Uddevallaköpmannen P. Anders Berg ägde ett annat trankokeri. Samme Brunjeansson var fömodligen delägare i firman Hammar & Brunjeansson som ägde Råttholmens trankokeri med 8 kittlar och Sandvikens trankokeri, båda i Morlanda socken.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén